De kännetecknas av de ”rätta” kläderna med MMA-motiv, ungefär som matchtröjorna på en Bajenmatch. Många har sannolikt aldrig motionerat i hela sitt liv. Deras manér har kopierats från sportkanalernas UFC-matcher vars estetik är som hämtad ur hårdrocksvideos.
Men att se matcherna “live” genom ett kameraobjektiv är något annat än de amerikanska TV-sändna matcherna. Publiken är hövlig, vilket även kommenteras av influgna fighters. Tidvis till och med nördig. Särskilt när det gäller MMA-utövare. Ju intensivare någon tränat MMA desto större är risken att hänfalla åt teknikdiskussioner – vem tog vilket grepp när, och hur borde motståndaren kontrat? Eller ”minns du matchen X då Y satte en en klockren kimura på Z”?
Den smått nördiga teknikfixeringen är inte underlig. Någon har kallat MMA för ”kampsportens schack”, vilket är en träffande beskrivning. Bredden på vad som är tillåtet gör att utövaren måste behärska allt från boxning till brottning på marken. Och för varje teknik finns en kontring. Går matchen dåligt ståendes så finns alltid valet att “ta ner” motståndaren och fortsätta på marken.
För många framstår sporten som extremt våldsam, och den är onekligen hård. Men det ögat uppfattar skiljer utövaren från den som aldrig tränat kamsport. Där den oinvigde ser extremvåld ser utövaren teknik och hård träning. Vems perspektiv som är “rätt” är inget jag tänkt att ge mig in på här. Men som fotograf är MMA en upplevelse. Jag har fotat flera matcher och varje gång är det en utmaning, och en riktigt skoj sådan.
Jag har samlat några bilder från två olika MMA-galor. Klicka här för att se fotona.
