Målet är skapa samma bildkänsla som en riktig Holgakamera men slippa köpa film och vänta på framkallning. Första gången jag fäste objektivet på mitt kamerahus började jag skratta. Objektivet, helt i plast, såg larvigt ut på min systemkamera. Ungefär som att koppla Tjernobyl till Duracellkaninen.
Med barnslig förtjusning gav jag mig ut på stan för att dokumentera världen. Min första insikt var att objektivet kräver sjukt mycket ljus. Inomhus är det garanterat blixt som gäller. Brännvidden ligger på 60 mm. Och glöm allt vad autofokus heter, här finns ingen elektronik. Du har snarare fyra lägen att välja mellan beroende på avstånd. Det är alles.
Och bildkvalitén då? Jodå, den är dålig, eller konstnärlig, beroende på vem du frågar. En tydlig vinjettering och oskärpa i ytterkanterna. Skärpa är överhuvudtaget inte dess starka sida, precis som originalet. Nedan finns några testbilder jag tagit. Den enda bildbehandlingen är att jag ökat kontrasterna en smula. Hur pass mycket "Holga" det är över fotona tål att funderas på.
